Fotomässan 09

Idag var det fotomässa. Livija bestämde sig för att stanna hemma efter en skallningsolycka som resulterade i näsblod, så det var jag, adam och oscar. Fotomässan har nästintill varit årets höjdpunkt för mig de senaste 2 åren, men tyvärr så uppfylldes inte mina förväntningar till max det här året. Utställningarna kändes färre än förut, och jag tilltalades inte av så många biler, även om jag såklart hittade mina guldkorn bland mängden. Jag gick aldrig på någon föreläsnig, främst därför att jag kom på att jag faktiskt inte tycker så mycket om fotografen jag tänkt lyssna på. Eller... ja till att bli impad av hans bildbehandling, men nej till att bli berörd på det sättet jag önskade och vilja göra något liknande själv.

Hursomhellst så känns det skönt med lite input. Jag har legat lågt på sistone, eller faktiskt sedan i somras. Det är dags att göra något åt det nu.

Mässfavoriter:

- Emilia Bergmark - Jiménoz porträttering av hennes portugisiske farmor (bild 2)

(det här med avlägsna släktingar ligger som bekant nära..)

- Annica Ashbergs otroligt snygga studiobilder (se kents senaste skivomslag bl.a.)

- Cecilia Joachimssons svartvita (bild 4)

- Vee Speers fina barnporträtt (bild 1)

- Athina Strataki (bild 3)

Alone in four walls

Måndag betyder alltid TV med ingenting på, och så råkar man snubbla över en fin dokumentärfilm om fattiga stackars små pojkar i ryssland, dömda för mord och stöld och småsnatterier, som sitter i barnfängelse. Det var länge sedan jag blev så berörd. missa inte när den går i repris.. "Ungdomsfängelset" eller "Alone in four walls" som den heter på engelska.

http://svt.se/2.102197/1.1754696/ungdomsfangelset

annars. ja jo. jag går omkring och funderar på karriär och pengar, fotomässan i älvsjö som jag inte får missa på fredag, och så dino som kommer hem om några dagar. Programmeringen andas mig i nacken men jag har hittills lyckats hålla mig lugn och sansad.

Hetsätningen på kvällarna har jag inte blivit av med. Jag tippar på att den går över när dino är hemma igen.

ensam hemma

Hemmakväll efter en.. blåsig och kall dag. Se, jag kommer inte ens på en underhållande öppningsreplik.

Hösten är oerhört oinspirerande; jag drabbades av ångest redan i dimman påväg ut ur mina kärleksdrömmar (yes, jag har sådana..) då de vakna delarna av mitt psyke lyckades registrera ISVINDAR utanför fönstret. Det finns härligare sätt att vakna på, men mina vägarbetar-grannar har ju ändå slutat spränga asfalt så jag vågar inte riktigt klaga högt.

Det enda som kan rädda mig från depression den här årstiden är mina nyinköpta ullsockor som får mig att hoppa hoppsasteg på moln. Framtiden är ljus.