ensam hemma

Hemmakväll efter en.. blåsig och kall dag. Se, jag kommer inte ens på en underhållande öppningsreplik.

Hösten är oerhört oinspirerande; jag drabbades av ångest redan i dimman påväg ut ur mina kärleksdrömmar (yes, jag har sådana..) då de vakna delarna av mitt psyke lyckades registrera ISVINDAR utanför fönstret. Det finns härligare sätt att vakna på, men mina vägarbetar-grannar har ju ändå slutat spränga asfalt så jag vågar inte riktigt klaga högt.

Det enda som kan rädda mig från depression den här årstiden är mina nyinköpta ullsockor som får mig att hoppa hoppsasteg på moln. Framtiden är ljus.