Idag har jag stapplat omkring på jobbet med träningsvärken från helvetet. Min rumpa, mina höfter och baksidan av låret har fört ett jävla väsen. SMÄRTA. Jag liknar en gammal tant när jag med flåset uppflåsat hakar fast mig i trappstöd på väg upp till lägenheten, och då ska ni bara se mig böja mig ner för att plocka upp tappade servetter. Detta är bara ännu ett av tiotal bevis jag fått på senaste tiden att det är dags att styra upp igen. Och det går faktiskt fint! När jag väl kommit över träningsvärkfasen finns det bara en väg att gå, och då kommer fredrik få fetstryk i badminton.