Det kanske inte var Scarlett Johansen som fick mig att vilja dra till tokyo. Jag var nyss och såg "Somewhere" med Katja, Sofia Coppolas nya film om en sliten filmstjärna bosatt på det där hotellet där en massa kändisar festat loss och bott. Den fick mig att känna mig coppolig. Lite som att livet är nu och att det är dags för stora saker. Precis som då.
Vi var max 6 personer i publiken och det kändes lite som om jag och Katja satt i ett stort vardagsrum och kollade film på en slö söndag, eller varför inte en slö måndag. Det var härligt, jag ville inte säga hejdå till katja när hon skulle gå till tunnelbanan och jag åt motsatt håll. Vi har det så mysigt nuförtiden när vi dricker drinkar, pusslar ihop IKEA-bord och går på bio..
På promenaden hem fick jag en släng av ångest över att jag ska åka iväg och pausa allt fint jag har här hemma. Framförallt att jag snart kommer sluta spendera sena natt-timmar med att sitta i soffan och vänta på dino, för att tillslut ge upp några minuter innan midnatt och uppgivet gå och lägga mig. Hade aldrig kunnat föreställa mig att det var något jag inte skulle vilja lägga av med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar