Jag står lamslagen inför det faktum att vi inte längre förstår varandra.

Att det inte längre finns tid att reda ut saker som sårar och samtidigt tränger. 

Och när du ber om en veckas tystnad blir jag otroligt rädd över att du ska glömma mig. Men jag måste ge dig det ändå för om jag slutar tänka på dina behov och ersätter dem med mina kan vi inte längre ordna det här.