tvättstugeincidenten

Jag träffade på en trevlig prick i tvättstugan idag. Hon hade schalett och ville låna tvättmaskinerna eftersom hon hade passet efter mig och hade mycket tvätt. Jag sa okej. 

Det är lite jobbigt när jag tänker på att den första tanken då hon kom in var en misstanke. Varför kommer hon in och stör mig? Varför klankar hon in här när jag har tvätttid och frågar om hon får ta en av MINA tvättmaskiner? Tänker hon sno mina kläder när jag har gått?

Tankegångerna höll på i en sisådär 30 millisekunder, men ändå. När blev jag så misstänksam mot folk i allmänhet? Finns det en liten egoistisk röst hos alla som alltid ploppar fram i minsta sammanhang då man ska ge bitar av sigsjälv, men som man sedan avfärdar, inte utan lite skam över att man har otrevliga, självupptagna impulser?