Det är sjukt hur man kan längta efter att få blogga av sig, men när man sedan får tillfälle så kommer ingenting alls. Detsamma med mail. Fan, jag har blivit en sådan där tråkig mailare.

Jag är hursomhellst i kuhmo och hälsar på min mormor tillsammans med min käre mor. Eftersom jag inte kan prata finska så är jag och min mormor stumma inför varandra, om man bortser från varma leenden och stirrblickar när den andra av oss pratar med mamma. Det är skumt.

Här är hon iaf. Hon gillar att lösa korsord.