mommy's gone

Så sitter jag återigen ensam i mitt lilla krypin. Adèle har försvunnit till varmare breddgrader hos Martin och lämnat mig med min käre teve och rena disk, och jag måste erkänna att det är lite tomt trots det faktum att hon faktiskt bara sovit här två nätter. Dessutom har jag svårare att ignorera morgondagens redovisning när jag inte har någon att PRATA med, vilket betyder att jag kommer behöva gå igenom den om en liten liten stund.

Ikväll vill jag bli fotoassistent på heltid i New York och bo i en fin mysig takvåning med utsikt över hela stan, och det känns härligt att ha ett litet vagt mål eller önskan, även om den säkert kommer tyna bort imorgon när klockan inte är nära midnatt. Små infall kan faktiskt vara mysiga även om man är medveten om att de kanske inte egentligen är klockrent och passar ihop med resten av ens planer.