Jag är så orolig för mamma. Hon måste känna sig så ensam nu. Hennes storasyster är borta och hennes två bröder är i Finland; hon är ute i världen själv, inte längre en av två syskon som provar lyckan någon annanstans. 

Och när Sirkkas man ringde för att berätta vad som hade hänt kunde hon inte riktigt förstå hur allt hade gått till eftersom både hennes engelska och tyska är lite rostig. Det är så hemskt. 

Det måste vara så himla jobbigt att bli äldre då människor omkring en börjar gå bort. Som en ständig påminnelse om att man själv kanske inte kommer att finnas kvar så länge till.