Jag har tydligen en lägenhet på gång i göteborg. Ska åka och titta den 10e och skriva på kontrakt. Att det inte är svårare än så. Personen jag ska hyra av verkar inte ens ha andra personer på väntelistan som också ska komma och kolla; backup-planer utifall att jag inte skulle vara snäll och pålitlig. Hon har tydligen otroligt bra magkänsla eller så är hon bara oförstörd och skyddad från livets bittra sanning. Helt ärligt tycker jag att det är helt underbart att ha en lägenhet. Och det här har jag gått och haft lite små-ångest för liksom.

Det hände en sak idag. Mamma ringde mig och grät och berättade att hennes syster, min moster, har gått bort. Jag träffade henne en sisådär 30 minuter när jag var i Lübeck med Dino för ett par månader sedan då vi hälsade på min kusin Kati. Innan dess hade jag inte träffat henne på flera år och hon kände inte igen mig. Hela min uppväxt har hon skickat små presenter till mig, både till födelsedagar och julaftnar. Någonstans i mina tonår slutade hon. 

Sirkka. Det är en otroligt sorglig historia, hur hennes liv såg ut när hon lämnade det, men framförallt att det inte fanns tid för henne att ta itu med allt som gjorde henne olycklig, och jag blir ledsen när jag tänker på min kusin som nu måste fortsätta leva sitt liv utan att ha fått en bekräftelse, ett förlåt och en ursäkt. Allt vi önskade var ett lyckligt slut för en människa som mått dåligt i flera år, ett slut då hon lyckades samla kraft nog att se sanningen i vitögat och ta itu med sitt liv. Hon hann inte.