Jag har valt ut ett par bilder som jag ska ta med mig till begravningen på fredag. Mamma bad mig eftersom jag tog så många förra sommaren, och det är inte någon annan som har nya bilder på henne. Det känns lite sorgset, och det är väl bra.

Hon är så himla söt.

Jag sitter i köket. Jag har ätit pannkakor. Har lite ont i magen.

Jag ska åka till finland på begravning på onsdag, eller, så är det meningen iaf. Finnair har ställt in alla sina turer fram till tisdag, så vi får se hur det blir. Riktigt riktigt otur. Undrar hur det blir om jag inte åker, jag hoppas på att slippa personlighetsförändringar i bristen på avslut, men jag antar att sådant bara händer i filmer. Hursomhellst så känns det som att det är viktigt att jag åker dit och är med, det kommer nog inte riktigt gå upp för mig vad som har hänt annars. Jag är ju van vid att hon inte är här liksom.

Ja.. vad annars. Jag älskar island och skulle kunna tänka mig att offra ett finger för att få vara på vulkanens rand just nu. Så jävla coolt. Jag och Livija firade i fredags med en (två) grogg(ar) i solnedgången, sittandes på en parkbänk i Vanadisparken. Jag tycker nog om att vara lite nördig. Vägrar tro på att vi bara ville ha en anledning att dricka - vi upplever ju faktiskt ett historiskt ögonblick. Ett true geo-moment. Nåväl.

Jag var på jobbet idag när mamma berättade att mormor har gått bort. Hon fick en hjärtinfarkt och dog på sjukhuset inatt klockan två. Jag gick över lunchen och stod och snörvlade i köket medan sofia stod i disken och smygtittade lite oroligt à la nu-är-det-något-som-hänt. Sedan gick jag ut till annelie som stod i kassan och sade att jag ville stå i disken resten av dagen för att min mormor har dött och vände tvärt och sprang in i köket då jag råkade brista.
Jag kan inte förmå migsjälv att börja gråta eller känna någonting som helst innerligt nu när det är läge och bra timing. Hela dagen försökte jag hålla masken och mot slutet så hade jag totalt avskärmat mig och allt var som vanligt. Det är det fortfarande. Jag tänker men förstår inte.
Jag hade ingen nära relation med min mormor, vi kunde inte ens prata med varandra, men i somras kände jag mig närmre henne än någonsin. Det fanns ett band mellan oss som jag aldrig tidigare känt. Jag var fast besluten om att lära mig finska till sommaren så att jag skulle kunna hälsa på henne i år igen, och prata själv istället för genom mamma. Det går inte nu, och när jag tänker på det känns det som en sorglig historia men jag kan inte förmå migsjälv att inse att det är ett faktum.

överraskning!

Idag var en riktig överraskning à la SVT-surprise! 'Boy den tevekanalen vet hur man får linas hjärta att börja slå fort fort fort..

Kobra har börjat sändas igen, och jag är väl antagligen sist att överhuvudtaget få reda på det, men ändå, om ni inte såg kvällens avsnitt så rekommenderar jag det varmt. Jag gillar det faktum att Maldiverna faktiskt är byggd på en korall-atoll (geology-tag), och själva faktumet att ögruppen faktiskt är ett modernt Atlantis - öar som kommer att försvinna (även om det självklart är hemskt på samma gång). En lokal författare berättade om några dykare som upptäckt en stor spricka under ön som de inte vet när den uppkommit, och att risken är stor att hela ön helt plötsligt kollapsar under sin egen tyngd. Det hela finner sig en aning.. mystiskt.. och jag slutar aldrig få aha-upplevelser om oss pyttesmå människor som så evigt försöker (men aldrig kommer att kunna lyckas) styra över det som är mest basic för allas vår egen existens - naturen.

..Videocracy visades DIREKT efter! halleluja. Om mitt försök till kardemumma-ugnspannkaka hade blivit aningen fastare hade detta varit en toppi-topp-kväll, trots dino-frånvaron, och en aning ångest som glimtat fram i bakgrunden då och då, när jag för en millisekund tänkt på tentan i övermorgon.

gonatt

http://svt.se/2.104367/kobra?lid=puff_1945003&lpos=lasMer

Exkursions-slut

Edinburgh edinburgh EDINBURGH :D

Jag är sådär busigt pirrig. Nyfiken och glad och PIRRIG TROTS träningsvärken från helvetet. Imorgon såhär dags sitter jag antagligen på en pub i centrala Edinburgh och har avverkat min 2a skotska öl tillsammans med världens bästa kursare och min fleece.

Jag kunde inte vara lyckligare!

Nu hörs vi inte förrän om en vecka, men då är jag tillbaka med buller och bång 0ch förhoppningsvis med en massa fina bilder.

Tills dess: skåda, och känn hur svartsjukan bubblar upp ;)