dags för deppinlägg nummer femtioen.

Jag såg en trailer idag. Seinfeld frågar sin kompis, den tjocka korta George med glasögon, varför han överhuvudtaget går upp på morgonen och George svarar lite osäkert att han gillar att läsa morgontidningen.

Ikväll är det den perfekta liknelsen eftersom jag själv inte kan komma på någon annan anledning än att jag älskar frukost och har längtat en hel natt efter mat. Problemet är att när ätandet och den obligatoriska duschen är avklarad har jag inte så mycket mer att leva för. Dramatiskt ordval tycker ni, men det är sant. Idag skrev jag en "att göra"-lista där jag inkluderade"inte titta på för mycket tv", och jag önskar att jag kunde säga att mina att-göra-listor brukar innehålla viktigare saker än så. Jag har absolut ingenting att hänga upp mitt liv på nu när kursen lider mot sitt slut och alla andra har liv utanför som jag saknar. Det känns för jävligt. Jag försöker sysselsätta mig, men försöken blir tröttsamma när man ständigt måste ta egna initiativ och göra 90% av roligheterna på egen hand, själv. Glädjen försvinner på vägen.

Jag förstår inte riktigt vad jag gör för fel.

Sedan är det jävligt B att gnälla men ikväll är jag trött på att vara stark och tänka positivt.

Göteborgkalaset har förövrigt börjat och det påminner mig åter igen om att jag inte har några vänner. Bevittnade två, faktiskt skitbra, spelningar för migsjälv och blev bara gråtfärdig. Gick hemifrån lite uppiffad med halsband och allt, fullt medveten om att jag antagligen skulle få spendera kvällen ensam men ändå med en gnutta hopp om att det INTE skulle sluta så. Varför kan inte jag få bli överraskad någon gång?

rullar mig i självömkan

rullar mig i självömkan

rullar mig i självömkan

jag känner mig som en tragisk figur i en Roy Andersson-film

tolvslaget

Det är ganska uppenbart vid det här laget att jag behöver baby för att fungera normalt. HELT omotiverad och oinspirerad att göra någonting kreativt överhuvudtaget. Jag är helt enkelt inte min egen person numera. Ignorerar det faktum att utställningen är på lördag och att jag måste vara i skolan imorgon. Ignorerar det faktum att jag ska presentera någon annans arbete imorgon. Ignorerar det faktum att jag ska upp tidigt.

Imorgon kommer jag att:

1. försova mig (med flit) och

a. "glömma bilderna" men ändå improvisera fram en presentation

b. inte gå till skolan alls

eller

2. gå dit (ej försenad) och

a. ha "glömt bilderna" och improvisera fram en presentation

b. erkänna att jag fortfarande inte vet vilka bilder jag ska hänga upp

Hur jag ska förklara min totala ignorans av en ringande telefon för Mareike är även det okänt vatten men det kommer antaligen bli jävligt dimmigt och dåligt.

Annars har dagen varit bra. Jag sprang 11 km i duggregn och kände mig fri. Jippi.

trött på skapande.

och utställningen ger mig freudianska felsägningar i tidigare blogginlägg.

dags att sova.

klart jag inte raggade på dino på en utställning.

stadskällaren däremot. det är där det händer.

lördagkväll

Jag har mitt matbord fullt av bilder som jag ska para ihop till utställningen på fredag. På torsdag ska de vara färdigmonterade på aluminiumplåt till utställningen och jag vet inte vilka jag ska sålla ut och vilka som ska sättas upp. Jobbigt läge. Börjar bli trött, men d har sagt att man är som mest kreativ på natten så jag funderar på att försöka i ytterligare ett par timmar tills jag är i mitt essä. Är trött dock. Och hungrig. Mina nyplockade björnbär är otroligt lockande men jag ska spara dem till min grötfrukost imorgon.

Ikväll är det exakt 2 år sedan jag raggade upp fino på utställningen. Kanske är det därför som det känns extra tomt. Om jag bara kommit på tidigare att åka och hälsa på - idag hade varit den perfekta dagen eftersom jag inte har skola förrän måndag. Det är lätt att vara efterklok och frustrerande att inte ha tänkt efter; det finns inga sista minuten-biljetter kvar till medeltida arboga imorgon.

Jag tänkte skriva en lista över saker jag brukar tänka på i väntan på ett samtal från dino, men så ringde han mitt i allt så jag kom av mig. Han öppnade med ett "jag älskar dig" och jag kommer sväva på moln ända in i lördagen. Det är härligt.

kontiki i ett nötskal

Man kommer hem från en kväll tillbringad med en födelsedagskvinna och gör pasta med vitlök och crème fraiche. Kryddburken med oregano och basilika spills över pastan och får en att tänka på pizzan man ska äta dagen efter. En halvhjärtad dusch senare lägger man sig ner i sängen, blundar, och tänker att imorgon ska jag sova länge länge.

lalalafoto

Sitter i skolan igen. Eftersom jag inte har internet i min lägenhet längre (dvs, samtliga internetinnehavare i byggnaden har lösenordsskyddat nätverk) så är jag tvingad hit. Alltså - inte ett lika frekvent bloggande från min sida.

Jag har haft handledning och kritikklass idag på eftermiddagen. Det var kul och utmattande, men jag är inte säker på om jag fått så många nya infallsvinklar till mitt projekt som jag hade velat. Jag har svårt med mitt urval eftersom det är så många bilder att välja mellan, även om jag är nere på 22 st nu, och vet inte vilka röda trådar jag ska följa (eller hitta på). Det känns som om jag har bra enskilda bilder, men som inte fungerar tillsammans. Det är svårt. Tänkte sätta mig ner på onsdag en hel dag och bara köra, inte sluta förrän jag löst det - utställningen är redan om en och en halv vecka, och jag måste hunnit skriva ut och monterat på aluminium tills dess. Komiskt hur jag känt mig avslappnad och lugn i nästan 2 veckor och går från det till en upstissad liten kyckling som inte riktigt vet vilket håll som är vart. Men det ska nog ordna sig.

What else? Jag har lånat 3 böcker på biblioteket som jag är fast besluten om att ha läst ut innan jag flyttat härifrån, och har en hård träningsvecka framför mig; Adèle fyller år på torsdag och vi planerar ett after work med ofantliga mängder öl och sedan pizza på fredagen, så jag bygger upp min kropp extra mycket fram tills dess för att återgå till att vara på någorlunda bra nivå efter bakslaget.

nu ska jag hem och ligga på sängen. Har jag tur är det bachelorette på teve idag men jag tror det är imorgon.

peace out från en otroligt tråkig bloggare.