babel

Jag vet inte riktigt hur många avsnitt av babel jag har tittat på nu. Jag bara maler och maler, och får en ständigt ökande lust att helt knarka ner mig i kultur, gå på teater och köpa böcker för hela studiemedlet, och helt glömma bort att tänka ansvarsfullt och ekonomiskt. Hur gör människor egentligen? Det känns lite frustrerande när jag tänker tillbaka på tiden då jag jobbade heltid och hade dubbelt så mycket pengar som nu, men inte gjorde något särskilt. Visst, jag köpte kläder och var ute lite då och då, och trivdes nog med det, men idag, som fattig student, så känns det som onödigt slöseri. 

Jag känner mig så begränsad. Och ouppdaterad. Jag har ingen koll på någonting nuförtiden; det är som om mitt intresse för omvärlden sakta men säkert börjar förtvina. Jag har en stor bokhylla utanför min dörr full med information som jag längtar efter att ta till mig, men ändå kan jag inte förmå mig att ta ut en av böckerna och faktiskt läsa den. Hur kommer det sig? Jag är liksom för lat för att orka engagera mig på något sätt. Och alla boktips som jag nu har kluddat ner i min kalender kommer antagligen inte att lånas på biblioteket som planerat, och om jag mot all förmodan tar mig för och lånar dem så kommer de antagligen bara ligga på skrivbordet tills jag börjar få påminnelselappar med jobbiga förseningsavgifter.

Jag vet inte riktigt vad jag vill säga, det känns bara så rörigt. I allt det här känner jag mig mer engagerad än vanligt att faktiskt höra om omvärlden, men kanske det bara beror på att jag är begränsad? Jag vet att när pengarna dimper ner på kontot på onsdag så kan jag inte göra hälften av det jag är sugen på, vilket säkert bara ökar min frustration och vilja eftersom jag hatar att känna mig begränsad.