Jag måste jobba på det här med deppigheten, när jag bodde ihop med dino var det aldrig något problem, men nu när jag bor här borta börjar den komma tillbaka igen. Tji fick jag som äntligen trodde att jag hade vuxit upp ;)
Vid middagsbordet kom jag fram till att den här veckan faktiskt kommer att gå undan. Det är redan onsdag imorgon och onsdagar brukar gå fort eftersom jag brukar ha saker inplanerat då. Sedan torsdag med tentaplugg, fredag med tenta, och helgen full med jobb. En månad kanske inte blir så jobbig ändå. Och nästa vecka ska jag ta mig i kragen och ringa alla de människor som jag inte träffat på jag-vet-inte-hur-länge.
Nu plötsligt slog det mig. Det är faktiskt ingen som har hört av sig till mig heller.
Hur deprimerande är inte det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar